Maja har alltid varit den som varit mest krävande, på gott och ont, sen hon föddes. Hon har krävt total uppmärksamhet, och allt ska göras på hennes sätt. Får hon inte som hon vill så får hon ett hysteriskt utbrott som jag aldrig sett maken till. Hon gör enbart det hon själv vill göra, oavsett vad man hotar med. Vill hon städa på sitt rum så gör hon det, vill hon inte så gör hon inte det osv. Som tur är så har hon en minst lika viljestark mor, så det där med att skrika sig till det man vill ha, har aldrig fungerat här hemma, utan hon har helt enkelt fått skrika tills hon inte orkar mer.
Men den sista tiden har hon förändrats så otroligt mycket. Hon är glad och snäll och hjälpsam. Hon gör det man säger åt henne, även om det kanske blir en del muttrande under tiden. Men inget hysteriskt utbrott så långt ögat når på evigheter. Igår efter middagen så plockande hon snällt undan sin tallrik och sitt glas, och därefter även Leos tallrik och glas. Jag stod bara och gapade. Varje morgon medans jag pysslar i ordning så “bäddar” hon sin säng. Sen att jag får bädda om den, det är en annan sak.
Igår var jag trött pga störd nattsömn två nätter i rad. Så när det började att bli dags för läggning så förklarade jag snällt för barnen att de är alltid välkomna in till mig när något är fel, men i natt ville jag gärna få sova. Nåt sånt i alla fall. Mumlade även nånting om att sälja dem som barnarbetare till Ryssland för arbete i kolgruvor om de väckte mig.
Leo vaknade och var otröstlig, så efter mycket rumpklappande, sjungande osv så fick han ändå komma in till mig. Jag har honom hellre i sängen hos mig, med en halvtimmas förlorad sömn, än att stå vid hans säng i timmar och han ändå inte somnar.
Vi la oss till rätta och det tog inte så värst lång tid för honom att somna. Men jag kunde inte sova, för jag visste att det ändå bara var en tidsfråga innan skruttan kom in och kröp ner. Men så småningom lyckades jag ändå somna.
Jag vaknade av att Rasmus väckte mig och sa att han åkte till skolan nu och att Maja satt och åt frukost i vardagsrummet. Gulleunge nr 1 har alltså fixat frukost åt lillasyster. Gullunge nr 2 har sovit hela natten i sin säng!! Hon fick massor med beröm när jag kom upp och hon sken som en sol när hon förklarade att hon hade vaknat (som hon gör varje natt) men att eftersom det varken var mardröm eller att hon var kissnödig så hade hon somnat om istället för att gå in till mig.
När jag tänker efter så började allt gå åt rätt håll någon månad efter att Kim hade flyttat. Och nu förstår jag varför hon var som hon var innan. Våran familj var inte bra, den var trasig när Kim och jag bodde ihop. Och hur ska en tvååring kunna förklara det på andra sätt än att vara bråkig? Det är ju det vi lärde henne.
Men nu ser man hur hon växer för varje dag. Hur en helt ny tjej tittar fram under skalet. Och för varje beröm så skiner hon och man ser hur hon suger åt sig som en liten svamp. Hon iaktar allt jag gör, för att hon ska kunna klara det själv. Och varje dag med henne är ett äventyr. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar