Efter lite funderande i duschen kom jag fram till att jag är inte på väg nedåt. Jag har PMS, vilket på sätt och vis är värre. För vore jag på väg ner så går det att förhindra, men PMS är bara att vänta ut. Det här förklarar en hel del. Som hur jag kunde trycka i mig fem stycken stora muffins som är så söta att munnen vill krulla ihop sig. Eller varför jag igår när jag låg i sängen och läste hade en påse ostbågar som sällskap. Eller varför jag var på väg att börja gråta när jag insåg att jag glömde köpa jäst så att jag kan baka frukostbullar i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar