Alla barn ska vara trygga

Idag när jag fixade och donade hemma så ringde telefonen. Det var polisen som ville hålla förhör på telefon om det som hade hänt. Efter att vi lagt på och jag mailat över bilderna på Leos märken till henne så började jag att fundera.

Sista tiden har Leo varit väldigt bråkig, både på dagis och hemma. Nästan varje dag när man kommit för att hämta honom så har man fått höra något han gjort, eller att han fått ett utbrott över nånting litet. Och det har varit samma sak här hemma. Han har drivit sin syster till vansinne, han har bråkat och betett sig illa.

Men sen han fick byta dagis i tisdags så är det som en helt ny kille. Han är snäll och omtänksam för det mesta, och speciellt mot Maja nu när hon är sjuk. Han har gett henne lyckotrollet när hon legat i soffan, och han smyger in efter dagis så att han inte ska väcka henne i fall att hon sover. Det går bra på dagis, inga bråk eller utbrott.

Jag har ju hela tiden trott att han reagerat på allt det här med deras pappa, att det är därför han varit så bråkig. Men i såna fall hade han ju fortfarande varit så även efter att han fick byta dagis. Det måste ju ha berott på att han inte trivdes på dagis och känt sig otrygg redan innan allt strul i måndags.

Jag är så glad för hans skull att han nu kommit till ett ställe där han känner sig trygg och kan ha kul. Där personalen har koll på barnen och aktiverar dem istället för att stänga in dem i lekrummet med bollar för att rasa av sig eller satt dem framför datorn. Min kille förtjänar det bästa, och det minsta man kan begära är att han ska känna sig trygg där han är. Och det verkar han att göra nu för han säger att det är det bästa dagiset i världen.